Affisch till performancet Min största smärta. Jag fick fria händer med utgångspunkt i fotografier av konstnärskollektivets unika scenografi som de hade byggt. Lekfullt, färgglatt och modigt formspråk. Jag arbetade intuitivt, tecknade av scenografin för att sedan abstrahera och skala ned det digitalt till något som precis som själva performancet både talar om det abstrakta och det konkreta. Smärtan - något som är svårt att tala om, svårt att visa exakt vad det är. Färgkombinationen var också viktig, jag ville att den skulle tala om det svåra, sticka lite i ögonen.