Bokdesigner och illustratör Julia Fabricius vill föra vidare bokbindandet

Bokbindning är ett hantverk på nedåtgående. Julia Fabricius har lärt sig av mästare i Tyskland och vill nu inspirera den yngre generationen att tillverka sina egna böcker.

Under våren pågår festivalen Nära men ändå så långt bort i Västra Götaland. I en serie workshoppar ledda av Illustratörcentrums medlemmar får nära 250 barn och unga utveckla sitt eget skapande och komma i kontakt med konstnärliga uttryck, hantverk och tekniker på sju olika platser i regionen.

I februari introducerade bokdesignern och illustratören Julia Fabricius bokbindning för en grupp nyfikna barn på Bollebygds bibliotek.

Hej Julia! Hur kom du i kontakt med bokbindning?

– Under min kandidatutbildning inom kommunikation och grafisk form i Tyskland hade vi en kurs i bokbindning. När jag var klar med utbildningen ville jag fokusera mer på ett område, och kom på att jag skulle göra en praktik på ett bokbinderi. Jag blev kvar på bokbinderiet i nio månader och lärde mig alla grunder.

Jag fick lära mig att tänka på ett nytt sätt. I bokbindning arbetar man utifrån det praktiska, snarare än konceptet. Då förstår man mycket mer om varför saker är utformade på ett visst sätt. När man jobbar på dator kan man ändra vad som helst, när som helst. I bokbindandet kan ett misstag i slutskedet innebära att man får göra om allt.  

Vad är det som är så intressant med bokbindning?

– Jag tycker det är fascinerande att det finns så mycket tradition. Många bokbinderier lägger ner, därför känns viktigt och lyxigt att jag har lärt mig hantverket från personer med lång erfarenhet. Innan pocketboken kom så var det vanligt att bara köpa ett bokblock, och sedan gå till sin egen bokbindare. Det fanns en annan hållbarhetsaspekt, man skulle ha boken hela livet. Då får boken i sig ett helt annat värde – och man lägger märke till hur den känns och hur den öppnar sig.

Berätta om workhoppen du höll!

– Min idé var att introducera bokbindandet på ett lekfullt sätt, genom tanken att man kan göra egna böcker. Jag tycker det var viktigt att göra något enkelt, så att alla skulle hinna göra 2–3 böcker. Vi hade en kort uppvärmning där alla fick valsa papper. I nästa steg använde vi oss av nål och tråd, så att alla fick prova på att binda.

Vad vill du att deltagarna tar med sig från workshoppen?

– Jag ville få barnen att fundera kring och få bättre förståelse kring boken som objekt, och dess olika beståndsdelar. Jag ville även föda nya idéer, och inspirera dem att fortsätta hemma. Nål, tråd och papper har många hemma, så när man får lust är det bara att gå loss och experimentera.

Har du något tips för den som vill hålla på med bokbindning?

– Det finns mycket tutorials på Youtube, man kan i princip lära sig allt där. Sedan finns det såklart många böcker i ämnet. Om man köper de enklaste verktygen – nål, tråd, falsben och ett bra papper – kan man göra ganska mycket hemma. Jag kan även rekommendera den kurs som finns på Leksands folkhögskola.

Vill du tillägga något?

– Bokbindning ligger mig varmt om hjärtat. Varje gång jag går till bokbinderiet känner jag verkligen ”vad kul att jag får göra det här”. Det finns så mycket att lära sig, både om material och historia. Det är väldigt intressant att ha kunskap om ett vardagsobjekt som man idag tar för givet. Förr var det bara bemedlade personer som hade råd med böcker – idag är det ett överflöd. Jag har fått ett helt annat perspektiv.

Blir du nyfiken på Julias arbete? Kolla in hennes portfolio.

Illustratörcentrum har tagit initiativ till festivalen Nära men ändå så långt bort, och arrangerar den tillsammans med lokala kulturinstitutioner på sju olika platser i regionen. Under tio workshops skapar nära 250 barn tillsammans med tio bild- och formskapare, projektet kommer ställas ut på Alingsås konsthall 25 maj–13 augusti.

Festivalen arrangeras med stöd från Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad.

Publicerat 5 april 2022