Kattdjur och kollage: Så skapade Clara Dackenberg årets katalogomslag

Till 2026 års katalog för Svenska illustratörer och grafiska formgivare har Clara Dackenberg skapat ett fängslande omslag som fångar katalogens kreativa och mångfacetterade anda – en visuell inbjudan till att upptäcka Sveriges framstående kreatörer.

Clara Dackenberg - illustratör, konstnär och träsnidare - är född 1987 i Umeå och verksam i Malmö. Med utbildning från både Konstfack i Stockholm och HDK i Göteborg har hon en gedigen konstnärlig bakgrund som genomsyrar hennes kreativa uttryck. Clara debuterade som bilderboksillustratör 2010 med Nu eller kanske Mu, och har sedan dess illustrerat flera barnböcker med starka och personliga uttryck.

Hennes arbete kännetecknas av en lekfullhet som möter ett allvar, där känslor och berättelser får ta plats genom både detaljrikedom och enkelhet. Hon har nominerats till Augustpriset, Elsa Beskow-plaketten och Runeberg Junior och belönats med Ilon Wiklands stipendium. Hon använder gärna inslag av collage och pappersklipp i sina bilder och har en särskild förkärlek för att skulptera i färskt trä där teknik och material samspelar på oväntade sätt.

Omslaget till årets katalog är uppbyggt av pappersklipp och täljda element – en blåtonad vegetation av fantasiväxter, där diverse rit- och skrivdon tycks ha slagit rot och börjat blomma. Genom växtligheten på omslaget rör sig ett stort kattdjur. Kanske är det en bild av illustratören/formgivaren som smidigt navigerar inom sitt fält, men som kan morra till och bita ifrån mot inkräktande orimligheter.

(Katten är inspirerad av ett lejon på en kyrkport i Dartmouth, Devon.)

Vad var din utgångspunkt när du började skapa omslaget till årets katalog? Finns det något särskilt tema eller budskap du ville förmedla?
I dessa tider av generativ AI och digitala snabblösningar inom den visuella kommunikationens område ville jag göra något som betonar det hantverksmässiga, tidskrävande och taktila. Jag arbetar själv analogt, med både tvådimensionell illustration och med träskulptur, och har länge velat prova att kombinera de två uttryckssätten. Nu fick jag ett gyllene tillfälle att prova!

Hur påverkar dina erfarenheter som träsnidare ditt arbete som illustratör och konstnär? Finns det tekniker eller tankesätt som du tar med dig från en konstform till en annan?
Att arbeta i trä har definitivt påverkat mitt sätt att ta mig an teckning och tvådimensionell bild. När jag arbetar med illustration på papper får jag ofta kämpa för att hitta fram till en spänning, något oväntat, slumpmässigt och levande i motivet. Detta gör jag genom att addera lager på lager av färg, tekniker, linjeföringar, bildelement hämtade från olika håll… Det blir ett slags collage- eller lapptäcksarbete. När jag arbetar med färskt trä så finns den där oförutsägbara, vilda och levande kvalitén redan i själva råmaterialet. I stället för att tillföra det ena efter det andra efter det tredje för att få liv i bilden behöver jag bara jämka täljämnets förutsättningar mot min egen tanke och efter bästa förmåga frilägga och definiera träets inneboende rörelser och viljor. Det är svårt att precisera på vilket sätt det är gynnsamt att på det här sättet omväxlande arbeta adderande (på papper) och reducerande (i trä), men det har lärt mig en hel del om volym, balans, förenkling och lek.

Barnboksillustration har varit en stor del av din karriär – hur skiljer sig ditt arbete när du illustrerar barnböcker jämfört med andra konstnärliga projekt?
Uppdragets utformning är den största skillnaden. När jag illustrerar någon annans text har jag en beställning att förhålla mig till. Samarbetet med förlag och författare utgör själva jordmånen som bilderna sedan kan växa ur. Att arbeta med den typen av sekventiellt berättande som de flesta bilderböcker är uppbyggda av är också speciellt. Man får hela tiden ha en dubbel blick på enskildheterna och helheten, tänka på hur bilderna följer på varandra och hur bläddrandets dramatiska funktion används på bästa sätt. När jag jobbar med friare projekt är processen mindre intellektuell och mer intuitiv.

Du har blivit nominerad till Augustpriset och tilldelats Ilon Wiklands stipendium – hur har de utmärkelserna påverkat dig som kreatör?
Att bli uppmärksammad för sitt arbete betyder mycket, inte minst för det kreativa självförtroendet. Ilon Wiklands stipendium blev jag mycket hedrad och glad över att tilldelas. Stipendiet bestod den gången i ett ekonomiskt bidrag till en resa till bokmässan i Bologna, en resa jag fortfarande inte har kommit iväg på men som jag ofta fantiserar om.

Hur ser du på utvecklingen inom svensk illustration idag? Vilka trender eller förändringar tycker du är mest spännande?
Jag tycker att det är spännande med illustratörer som använder sin kompetens inom visuell kommunikation för att belysa och begripliggöra samhällsfrågor och protestera mot det som är orimligt i vår tid.

Hur arbetar du med att balansera lekfullhet och allvar i dina bilder, och vad vill du att betraktaren ska känna eller uppleva?
Jag tar lek på stort allvar. Jag antar att jag vill att den som betraktar mina bilder ska påminnas om att tillvaron är full av poesi.

Vad inspirerar dig i din vardag och i ditt skapande? Finns det särskilda platser, personer eller idéer som ofta återkommer i ditt arbete?
Jag tror på rutiner och brukar till exempel försöka meditera en stund varje morgon och läsa poesi vid frukostbordet. Min bästa plats är ett stökigt kärr som torkar upp om somrarna men där man övriga årstider får vada genom brunaktigt vatten och krångla sig fram genom trassliga härvor av sälg och al, av multnande stammar och unga, spänstiga skott. Det är något väldigt trösterikt och inspirerande med det där långsamma, svartnande undandöendet som sker simultant med att nytt, grönt liv spränger fram. Och så är det magiskt och lite hemlighetsfullt med en sådan föränderlig gränszon som förbinder land med vatten.

Vilka utmaningar möter du som illustratör och konstnär idag, och hur överkommer du dem?
Det är en rejäl utmaning att få ekonomin att gå ihop, särskilt när man som jag envisas med att arbeta med så tidskrävande tekniker. Jag håller mig flytande tack vare arbetsstipendier och tycker att det är en ganska rolig sport att försöka leva billigt. Men det är sorgligt att se hur lågt kulturen värderas i samhället och i politiken. Sedan är det förstås utmanande att som illustratör, konstnär och människa försöka förstå hur man bäst navigerar i den här tiden som på så många sätt är på väg i helt förskräckliga riktningar.  

Svenska illustratörer och grafiska formgivare 2026 kommer att lanseras och börja distribueras i oktober.