Visuell festival i väst

Serietecknaren och illustratören Malin Biller hittar sin inspiration i överhörda samtal, nyhetsflödet och sina egna tillkortakommanden. Själv vill hon inspirera till att uttrycka sig med serieteckning och släppa prestigen.

– Alla har vi något att berätta. Oavsett hur duktig man är på att rita eller skriva, så kan alla teckna serier.

Under Malins workshop ”Berätta med serier” på Borås konstmuseum visade hon hur en serie växer fram och hur olika serier kan se ut. Deltagarna fick sedan testa att rita pratbubblor och ansiktsuttryck och slutligen teckna en egen serie på temat ”Nära, men ändå så långt bort”.

Workshoppen var en del av festivalen Nära men ändå så långt bort, som pågår i Västra Götaland under våren. Ledda av Illustratörcentrums medlemmar får nära 250 barn och unga utveckla sitt eget skapande och komma i kontakt med konstnärliga uttryck, hantverk och tekniker på sju olika platser i regionen.

Hej Malin! Vad tar du med dig från mötet med deltagarna? 

– Flera av dem hade många bra frågor som jag fick tänka till ordentligt för att kunna svara på. Jag gillade att de var så nyfikna och intresserade och att alla gjorde sitt bästa utefter sina unika förutsättningar. Det var ett riktigt fint gäng! Det var högt och lågt, humor och allvar i både det de skapade och i våra samtal.

Du arbetar som serietecknare, illustratör och skribent – och med olika typer av uppdrag och projekt. Vad är roligast? 

– Oj! Svårt att svara på! Det är nog just kombinationen av de olika inslagen i mitt jobb som gör att jag trivs så bra med det. Jobbet blir lätt "spretigt", därför gör jag veckoscheman och delar upp mina arbetsdagar efter olika uppdrag och projekt, så att det blir varierat och att jag inte behöver stressa med deadlines. Planering är A och O för min kreativitet. Men där funkar nog alla olika. Jag trivs kanske allra bäst när jag sitter och klurar ut idéer eller när jag tecknar seriestrippar med en god ljudbok i öronen.

Finns det något av dina projekt eller verk du är extra stolt över?

– Jag är glad och stolt till exempel att få ha tecknat årsböcker till Gustaf Fröding-sällskapet och Birger Sjöberg-sällskapet (”I varje droppe är en ädelsten” och ”Kvartetten som sprängdes” del 1 och 2). Jag lade väldigt mycket känsla i de projekten, de kom från hjärtat. Och jag gjorde gedigen research inför jobbet.

Vad inspireras du av just nu?

– Allt möjligt! Jag spanar runtom mig, och får idéer av sånt jag läser i nyheterna eller i Facebookflödet till exempel. Eller när jag tjuvlyssnar på folk på stan. Och mina egna tillkortakommanden! De ger mig en del uppslag till serier. Och så böcker och musik förstås, det är bra inspirationskällor.

Var arbetar du med just nu?

– En massa olika saker. Dels har jag några fasta uppdrag varje månad och så tecknar jag en strippserie som heter Biller och är syndikerad av Bulls. Sedan, när jag har tid, försöker jag bli klar med skissarbetet till min nya serieroman som handlar om hur det är att vara anhörig till någon med demens. Och så undervisar jag i serieteckning då och då på skolor, kulturhus och bibliotek. Det är kul!

Blir du nyfiken på Malins arbete? Kolla in hennes portfolio.

Illustratörcentrum har tagit initiativ till festivalen Nära men ändå så långt bort, och arrangerar den tillsammans med lokala kulturinstitutioner på sju olika platser i regionen. Under tio workshops skapar nära 250 barn tillsammans med tio bild- och formskapare. Projektet ställs ut på Alingsås konsthall 21 maj–13 augusti.

Festivalen arrangeras med stöd från Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad.