Serieteckning gav uttryck för upplevelser under pandemin

Under våren pågår festivalen Nära men ändå så långt bort. Ledda av Illustratörcentrums medlemmar får nära 250 barn och unga i Västra Götaland utveckla sitt eget skapande och komma i kontakt med konstnärliga uttryck, hantverk och tekniker på sju olika platser i regionen. Illustratören och serietecknaren Yvette Gustafsson berättar om workshoppen hon höll, delar tankar om serieskapande och avslöjar vad hon jobbar med just nu.

”I slutet av mars besökte jag Hemsjö skola utanför Ingared. Jag brukar besöka skolor lite då och då, men den här gången var det lite speciellt för det var ett upplägg jag inte genomfört innan, utan som jag tagit fram i samband med det här projektet. Med årskurs 4 och 5 skulle vi berätta om våra upplevelser, tankar och känslor kring pandemin de senaste två åren. 

Workshopen var uppdelad i tre delar. Först fick eleverna måla ett ställe som de har sett mycket, saknat eller drömt sig bort till. Eleverna är så himla bra på att komma i gång snabbt! De som kämpade lite hjälpte jag med tankar och tips för att rita ett rum eller ett landskap. 

Under andra delen av workshopen ritade vi karaktärer, på ett nytt papper. Karaktärer är det som jag ritar mycket av som serietecknare, så där fick eleverna lite guidning i hur man kan tänka för att komma i gång med sin karaktär och för att den ska få liv och kraft. Ett tips: rita den många gånger! Man behövde inte rita sig själv, men många utgick från sig själva eftersom vi pratade om våra egna upplevelser. Karaktären fick eleven själv klippa ut så att den fick en plats i miljön de nyss målat. 

Sista steget var att göra en pratbubbla, för att med ord uttrycka tankar och känslor kring pandemin. Det är viktigt för mig att eleverna känner att de har utrymme att tänka och känna olika saker, så vi pratade om hur det finns plats för att känna sorg och ilska såväl som lättnad, glädje och rädsla. Det gav upphov till många olika pratbubblor som med några få ord satte pricken över i på den bild de på väldigt kort tid satt ihop. 

Eleverna var grymma! Varje klass fick lite mer än en och en halv timme med mig och det var kort tid för att göra så mycket men det fixade de galant och det material jag fick med mig hem var så fantastiskt fint på många sätt! Det var också överraskande att se att det var så stor variation i bilder, karaktärer och tankar från elevernas sida, och att många jobbade med att se framåt – det finns ett hopp och kanske en tacksamhet att man nu får göra roliga saker igen. 

Mina förhoppningar efter en workshop är att eleverna känner att de har ett sätt att berätta, och för vissa kanske det var en riktig ögonöppnare kring hur man kan jobba. Mitt mål är att de alltid ska ha möjlighet att jobba vidare eller göra om det på egen hand när de kommit hem om de känner att det är något för dem.

Det bästa med serietecknande är att man kan jobba på så många olika sätt och olika genrer och göra det till sitt eget till en så hög grad. Rent fysiskt jobbade vi i lager: bakgrund, förgrund (karaktär) och pratbubbla, och det är också så jag brukar prata om själva berättandet i en serie. Man kan berätta en sak med miljön och bakgrunderna, samtidigt som karaktären berättar saker med sin uppenbarelse, och till sist berättar man något med skrivna ord – och tillsammans berättar de ytterligare något. Det är det som gör serier unikt. 

Vill man göra egna serier så är det bara det som är det viktiga: gör dina egna serier! Du bestämmer själv hur det ska vara, och om det ska bli något. Det viktiga är att det man har att berätta kommer ut genom handen och ned på pappret. Många håller sina historier inne i huvudet tills det blir perfekt där inne, men det händer sällan. Och har du ingen historia i huvudet, rita din egen dag så tränar du upp din tecknarhand, och ditt berättarjag på samma gång. Rätt vad det är så har du din historia där.

Just nu jobbar jag med några olika saker. Varje vecka gör jag ett avsnitt av min serie Feltänkt som jag publicerar på Instagram (@feltankt) på tisdagar, så det är alltid närvarande. Igår var jag på ett möte med Ungdomsfullmäktige i Göteborgs stad där jag gjorde sketch notes för att sammanfatta det som togs upp under mötet i text och bild. Jag jobbar också på ett par kortfilmer, en animerad och en som just nu är i manusstadiet. Ett långtgående projekt jag jobbar med är att förbereda för festivalen Seriefest i Väst som jag är projektledare för. Det är många projekt uppe i luften och förhoppningsvis är det några som landar tryggt. Jag håller ingenting inne i huvudet tills det blir perfekt – allt får komma ut och testa sina vingar.” 

Är du nyfiken på Yvettes arbete? Kolla in hennes portfolio.

Illustratörcentrum har tagit initiativ till festivalen Nära men ändå så långt bort, och arrangerar den tillsammans med lokala kulturinstitutioner på sju olika platser i regionen. Under tio workshops skapar nära 250 barn tillsammans med tio bild- och formskapare. Projektet ställs ut på Alingsås konsthall 25 maj–13 augusti.

Festivalen arrangeras med stöd från Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad.

Publicerat 13 april 2022